Med denna blogg vill jag sprida glädje och uppmuntra människor att tänka positivt, leva livet och njuta av varje minut. Vara delaktig, ge människor uppmuntran och kärlek. Ta emot det som ges, litet eller stort. Vara öppen, se möjligheter. Ni ser mig i realityserien "Ullared" på Kanal5 säsong 5, 6, 7, 8, 9 och spelar in säsong 10 sommaren 2018.
Jag är en mycket udda och ovanlig människa. Såpass udda att jag faktiskt bryr mig om personer jag kallar mina vänner. Helt enkelt därför att jag tycker att man som vän ska ställa upp, lyssna, finnas och alltid hjälpa. När jag får göra just detta mår jag som bäst. Egentligen tycker jag detta är självklart och behöver aldrig tänka på det, utan nåt jag "bara gör" . Inte heller nåt jag räknar med att "få tillbaks" utan när jag kan göra något som får nån annan att bli glad, må bättre, få frid i sinnet eller känna sig viktig. Då fylls jag av stor glädje och det är "bränsle" som får mig att vilja hjälpa fler. Minns när jag sa till min vän Viktoria "vet du vad! Jag har kommit på vad som är min uppgift i livet! Det är att sprida glädje och få människor som är ledsna/olyckliga att bli glada igen" och hon svarade "Jag vet att det är din uppgift!" . Sedan dess har jag gjort precis Det. Ofta har det räckt med min. Lotta närvaro, att jag finns i rummet. Så många gånger har människor kommit fram till mig och sagt de kände direkt när jag klev in i rummet att det blev varmare, ljusare eller att stämningen i rummet plötsligt blev bra/bättre. Eller så börjar människor helt enkelt bara att le. Somliga har även hävdat jag är en ängel nedstigen från himlen, också bringaren av ljuset. Detta tänker ni nu kanske verkar "flummigt" . Det tyckte jag också, faktum är att jag i tonåren brukade avfärda folk och kalla dem knäppgökar eller att de hade tittat för djupt i flaskan. Säker på att de flesta eller tom alla som läser detta inlägg kommer tycka jag är tokig (på riktigt) och inget jag kan styra eller ändra i så fall. Men kände just nu idag att detta inlägg var nödvändigt att skriva. För idag såg jag ondska, och den träffade mig rakt i hjärtat. Handlar om en person ( missbrukare) jag lagt ned mycket tid på att försöka hjälpa. Vägrade ge upp, men tvingades till slut då jag blev helt tömd på energi, och lyckades inte få bort hennes "hjärnspöken" eller få henne att sluta missbruka (i detta fall alkohol) utan hamnade på "ruta Ett" igen o igen. Ibland går det inte att hjälpa, hur mycket man än försöker. De som känner mig vet att jag annars Aldrig ger upp. Men i detta fallet fanns inget mer att göra. Så var tidigare idag besviken och framförallt ledsen. Men vägrar låta ondskan segra. Det goda kommer vinna , bara vi inte tappar tron.. Come into the Light
/H
Bilden är från dagens fika på Nockes här i Skara. Efter loppisen vid Djäkneskolan, ett av fynden närmast kameran (babybody)
Fy för ondska!!